Den Gömda Domaren gömmer sig ofta bakom dina andliga ideal, strävande efter perfektion och söker ständigt efter fel – i dig själv och i andra. 

Har du någonsin kritiserat andra för hur omedvetna de är eller för deras ohållbara livsstil?

Då har du mött Ljusbärarnas Skugga av Den Gömda Domaren.

Den Gömda Domaren är den där subtila rösten av hård kritik som du kanske inte ens märker hur ofta den dyker upp.

Den maskerar sig gärna som "medvetenhet" eller "woke"-kultur. Du kanske tänker att du strävar efter att bli en bättre version av dig själv, att hjälpa andra till bättre hälsa, eller att sprida kunskap som kan rädda planeten. Men bakom dessa tankar finns en vass röst som tyst kritiserar andra:

"Hur kan han äta socker?",

"Hur kan de inte köpa ekologiskt?",

"Borde de inte veta bättre?"

Den Gömda Domaren älskar att sätta dig på en moralisk piedestal – där du kanske tänker att dina nyandliga insikter ger dig rätten att döma andra för deras val. Du kan rättfärdiga det genom att tänka att du bryr dig om världen, om djur och om andra människor. Men medan du känner dig överlägsen i din moral, sträcker sig inte din empati riktigt hela vägen till dem du just kritiserade för att dem glufsade i sig en kebabpizza och en stor stark framför quinoa och kombucha.

Men här är frågan: Vem är du egentligen att döma någon annan? Har DU verkligen helt rent mjöl i påsen?

Kan du rannsaka dig själv med ärlighet?

Kan du titta på och erkänna de val du gjort innan du blev "upplyst"?

Kan du med handen på hjärtat säga att du aldrig felat, aldrig gått emot det du nu tror på nu?

Om du frågade dem som verkligen känner dig – din familj, dina vänner, dina ex – skulle de säga att du är felfri?

Den Gömda Domaren är besatt av att jämföra och mäta sig själv mot andra, i ett försök att framstå som lite mer woke, lite mer ekologisk, lite mer hållbar och kärleksfull än resten av befolkningen. Den får dig att tro att du kan döma andra för att själv framstå i ett bättre ljus. 

Men sanningen är att din kritik är en spegel för de delar av dig själv som du ännu inte tycker om. 

Ofta är erkännandet av dessa delar djupt rotat i känslor av skam, skuld och ett obehag av att se dig själv ur en vinkel som inte alltid känns så himla bekväm, även om den är sann. 

Att möta Den Gömda Domaren innebär att våga se den del av dig som är rädd för att vara sårbar. Den del som är rädd för att erkänna sina egna fel och brister. Den del som är mänsklig.

Det handlar om att hoppa ner från den moraliska piedestalen och landa på jorden igen. Att inse att alla är på sin egen resa och att det världen kanske mest behöver just nu är mer förståelse, medmänsklighet och ett djupt lyssnande, snarare än mer kritik, fler pekpinnar och passiv-aggressiva tillrättavisanden. 

Allt dömande är dömande mot dig själv.
När du dömer någon för att de äter en kebabpizza, köper plastprylar eller dricker Coca-Cola istället för kombucha, så dömer du kanske egentligen den del av dig själv som längtar efter att slappna av lite.

Den del av dig som kanske bara vill få vara en svennig mellanmjölks-människa ibland.

Du vet en sån som tittar på Paradise Hotel, äter ostbågar och handlar på H&M ibland utan dåligt samvete?

Att ständigt sträva efter perfektion är extremt uttröttande. 

Det värsta av allt? Så vitt jag vet får du inga poäng för alla plastkassar du dodgar i det här livet. 

Att erkänna att du bär på Skuggan av Den Inre Domaren innebär ofta att du också lyfter fram den del av dig som kanske längtar efter att få slappna av lite. 

(Du vet den där känslan när man tar av sig BH:n efter en lång dag på språng... DEN känslan! Utandning!)

Vad skulle hända om du slutade döma och istället öppnade ditt hjärta för att både du och andra är mänskliga, fulla av både brister och skönhet?

Det betyder inte att du behöver hoppa på destruktiva vanor och gå tillbaka till en gammal livsstil som inte är sund för dig eller planeten. Men det betyder att det IBLAND är okej. Och när det sker, kan du faktiskt få lov att släppa den efterkommande skulden. 

När du integrerar Den Gömda Domaren, börjar du se hur hård du har varit mot både dig själv och andra. Du lär dig att släppa behovet av att vara perfekt och omfamna den sanning att du, precis som alla andra, gör ditt bästa utifrån den plats du befinner dig på just nu. Och det är helt okej.

När du gör Den Gömda Domaren till din vän och allierad så kan den hjälpa dig att hitta mer balans mellan ditt andliga syfte och ditt mänskliga varande. Du kan balansera en strävan att göra världen till ett bättre ställe med att också få utrymme att njuta av ditt liv i en människokropp - med allt vad det innebär. 

Du kan vara en mystiker, en sökande, en aktivist och ledare för förändring på planeten - samtidigt som du är en helt vanlig svennebanan ibland. Det ena behöver inte utesluta det andra. 

För livet är kort och frågan är om strävan efter perfektion verkligen är det som gör livet meningsfullt?

Eller är det att leva livet fullt ut? 

Att smaka på alla nyanser av vad det innebär att vara människa? 

Vad tycker du?

-

Är du redo att möta din inre domare och släppa taget om dömandet?

Kommentera "Jag vill sluta döma mig själv och andra så hårt" och dela dina tankar om hur denna skugga har visat sig i ditt liv.